I rikets tjänst
I de tidiga morgontimmarna den 13 februari 1660 inleddes ett helt nytt kapitel i Sveriges historia. Platsen var Göteborg och det började dramatiskt. Hästhovar klapprade mot gatorna, portar öppnades och stängdes, skrämda ansikten lystes upp av fackelsken för kungen, Karl X Gustav, han som var så febrilt aktiv och bara 38 år gammal, hade plötsligt avlidit just den här natten. Hetsig feber var orsaken sade hans läkare, lunginflammation skulle man säga idag.
Sverige var i det här ögonblicket i krig med sex stater samtidigt. Rikets framtid låg i vågskålen och allas blickar riktades mot kungens son som nu skulle ta över. På plats i Göteborg var han nu, en liten pojke nyss fyllda fyra år, och han hyllades som Sveriges nye kung. Karl XI blev hans namn.
Fyraåringen fick ärva Sverige när det var som allra störst. Man hade strax innan erövrat de gamla danska landskapen Skåne, Blekinge, Halland. Man hade tagit Bohuslän, Jämtland, Härjedalen, Gotland och Bornholm från danskarna. Danmark hade praktiskt taget halverats. Vid den här tiden hade Sverige också en lång kust mot Atlanten, Trondheims län, som delade Norge i två delar. Finland hade sedan medeltiden varit en del av det svenska riket. Estland, Lettland och en del av dagens Litauen var svenska. Pommern och Rügen samt andra delar av Tyskland likaså.
Sverige var en stormakt, ett av Europas största riken. Stormakten i norr som skulle balansera stormakten söderut, Frankrike. Hela detta väldiga rike med alla dess problem och också alla dess förväntningar vilade nu på en fyråring. Det var knappast någon slump att man valde valspråket: ”Herren vorde min beskyddare”, för som situationen såg ut behövde han verkligen allt högre beskydd han kunde få.
Efter många intriger och mycket bråk lyckades man sluta fred med alla fiender och en förmyndarregering bildades. Den leddes symboliskt av kungens mor, änkedrottningen Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, som blivit änka vid endast 23 års ålder. I regeringen satt också hjältar från de stora krigen och några av rikets mest förmögna herrar. Det var personer som fältmarskalken Carl-Gustav Wrangel och rikskanslern Magnus Gabriel de la Gardie.
Förmyndarregeringens ödesdigra utrikespolitik drog dock in Sverige i ett mycket olyckligt krig och den svenska armén förlorade flera slag nere på kontinenten. Det här utnyttjade förstås ärkefienden Danmark för danskarna hade naturligtvis inte kommit över att de tidigare hade förlorat sin östra och rikaste rikshälft till Sverige.
Den danska krigsförklaringen kom i september 1675 och det blev ett blodigt och svårt krig för Sverige där det mesta gick galet i början. Under hösten drabbade den svenska och den dansk-holländska flottan ihop i ett antal sjöslag. Det slutade med total svensk förlust och därmed försvann också möjligheten att underhålla armén i Tyskland. I ett sjöslag vid Ölands södra udde sommaren 1676 gick också det mäktiga svenska regalskeppet Kronan, ett av världens största krigsfartyg, till botten med man och allt.
Kristian V landsteg den 29 juni 1676 med en här på 15 000 man vid Råå söder om Helsingborg. Stora delar av Skåne och Blekinge erövrades av danskarna. I norra Skåne fick danskarna stöd av den lokala befolkningen där många tog till vapen, dessa var de s.k. snapphanarna. Danskarna gick även in i Halland men den 17 augusti 1676 slog Karl XI och den svenska armén danskarna vid Fyllebro utanför Halmstad. Ca 1 000 danskar dödades i striden och 1 500 togs till fånga. Efter slaget drog sig danskarna tillbaka till Skåne.
På hösten 1676 var läget likväl förtvivlat. Danskarna hade nu återerövrat Gotland och hälsades som befriare av gutarna som hade styrts av danskarna i 300 år och som ville fortsätta vara danskar. Man hade dessutom tagit nästan hela Skåne, Blekinge och trängt djupt in i Halland och Bohuslän, dvs. i alla de gamla danska landskapen som kungens far, Karl X Gustav, hade erövrat 1648.
Nu tvingades Karl XI och den svenska armén att dra sig tillbaka till Småland. Hösten var här, vädret blev allt sämre. Vintern skulle snart komma och det skulle bli ännu värre. Var allting förlorat?